5 juli 2013
Alfons möter: Jean Michel Jarre – ny ordförande i CISAC.
Jean Michel Jarre är en pionjär inom
elektronisk musik. Genombrottet Oxygène har sålt nära 20 miljoner
exemplar över hela världen. Albumet var även ett inlägg i 1970-talets
gryende miljödebatt. Nu vill Jean Michel Jarre använda sina erfarenheter från miljörörelsen i rollen som ordförande i CISAC.
Grattis till uppdraget! Vi har gemensamma vänner, och alla säger att du är rätt man för jobbet.
– Tack! Det är
uppmuntrande att höra. När jag började göra musik trodde jag aldrig att
jag en dag skulle komma att leda en organisation med ett så viktigt
uppdrag som CISAC. Det är en ära att få göra det.
Jag gör musik främst för teater och
film och har arbetat mycket med elektronisk musik. Du är en stor
inspirationskälla för mig personligen och för många som ägnar sig åt
elektronisk musik. Hur ser du på den elektroniska musikens ställning
idag?
– Den har knappast varit större än idag, och
den utgör en stor del av affärerna i musikbranschen. Se bara på
Electronic Dance Music. Ändå står den på många sätt utanför det arbete
CISAC och andra organisationer gör för musikskapare. Jag vill involvera
musikskapare som gör elektronisk musik i arbetet med konstnärliga
rättigheter. Det finns en stor grupp unga människor i genren som behöver
förstå branschens förutsättningar och nyttan med upphovsrätt.
Så försöker vi göra med SKAP, fånga
upp nya medlemmar i de yngre generationerna. Vi uppmuntrar musikskapare
som Swedish House Mafia och Avicii att delta och försöker involvera dem i
SKAP:s arbete.
– Det är bra. Det är viktigt att engagera alla musikskapare, oavsett genre och över såväl geografiska som generationsgränser. Konstnärliga rättigheter, och då inte minst upphovsrätten, bör vara en global angelägenhet. Och den berör inte bara musikskapare, utan alla kulturskapare. Så det goda med en organisation som CISAC är att den har förutsättningar att bli ett FN för kulturskapare, genom att samarbeta med filmare, författare, konstnärer, dataspelsutvecklare och så vidare.
Det finns ett antal tillväxtmarknader
där konstnärliga rättigheter tidigare inte stått i fokus, till exempel
Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, de så kallade BRICS.
Hur möter man behovet av att diskutera konstnärliga rättigheter där?
– Det är centralt att inkludera alla nya
tillväxtmarknader, naturligtvis BRICS, men också flera andra länder. I
många länder på den afrikanska kontinenten har man inte förutsättningar
att skydda sig när till exempel reklam- och modeindustrierna hämtar
kulturella uttryck, utan att bry sig om ursprungsbefolkningens
rättigheter. Det här handlar om etiska och moraliska frågor som berör
oss alla, hela samhällen, inte bara individer. Därför kan vi inte
fortsätta att försöka lösa problemen nationellt. Utvecklingen går så
snabbt att vi behöver samarbeta för att lyckas.
Ja, det handlar om högre värden. FN
släppte nyligen en rapport om konstnärliga rättigheter världen över.
Rapporten visar just hur konstnärliga rättigheter, precis som alla
mänskliga rättigheter, berör oss alla och hur de tillämpas eller borde
tillämpas i medlemsstaterna. Rapporten visar också hur upphovsrätt och
yttrandefrihet hänger ihop, för att du ska kunna skydda din röst och
ditt uttryck från att exploateras. Hur kan vi nå ut med budskapen om
konstnärliga rättigheter?
– Det gäller att vara tydlig. Och det gäller
att vara långsiktig. Jag, som alltid varit engagerad i miljön, ser
likheter med den gröna rörelsen. När jag skrev och släppte Oxygène sågs
vi som talade om miljön som ett gäng drömmare, men steg för steg
lyckades vi bidra till att alla idag är medvetna om att vi behöver ta
hand om vår planet. Samma sak gäller för alla former av immaterialrätt
idag. Vi har samma situation som miljörörelsen hade för trettio år sedan
och vi behöver på samma sätt öka medvetenheten om immaterialrättens
betydelse, för oss alla.
Det är intressant det du säger.
Tittar vi på politiken idag är det just de gröna som har den minsta
insikten om immaterialrättens betydelse för en hållbar utveckling.
– Vi bär alla ett gemensamt ansvar, precis
som med miljörörelsens ansvar, och det är hög tid att på samma sätt
formulera tydliga budskap. Det är viktigt att allmänheten förstår att
det här berör alla i ett samhälle. Konstnärliga rättigheter är
grundstenar i civilisationen och i demokratin.
Men det finns också de som anser att
rättigheter som upphovsrätt inte alls hör till förutsättningarna för en
hållbar utveckling, inte minst sedan internet kom in i våra liv.
– Ni har alltid, på gott och ont, varit ett
steg före i Sverige och i Skandinavien. Ni är kanske det mest
internetvana landet i världen. Samtidigt bär Sverige ett ansvar för
delar av den ”allt är gratis-attityd” som kom med internet. Allt ska
vara gratis och internet är ett Eldorado för kultur. Den inställningen
är inte hållbar. Och så finns det de ungdomar som remixar och skapar
fantastiska saker och laddar upp på YouTube – de är förstås inte onda.
De är konstnärer, men utvecklingen har gått så fort och de har mognat i
den så fort att de inte förstår på vilket sätt deras inställning kan
göra skada.
Vilka är de tydliga budskapen, då?
– Vi måste vända på problemet. Det handlar om
språk, grammatik och ordförråd. De som utvecklar tekniken behöver oss.
Ta bort musik, film, spel och nyheter från en smartphone och den blir
avsevärt mindre smart. Vi som gör innehåll av olika slag är de som gör
en smartphone smart.
Innehållet är centralt för de flesta
aktörer på internet idag. Digitala tjänster och marknader behöver
digitala spelregler. I EU vill man se en digital inre marknad och ett
nytt direktiv för upphovsrättssällskap är på väg. Därför samlades
Europas musikskapare i ECSA kring en gemensam röst, oavsett kultur,
genrer och skillnader i arbetsprocesser. Nu lyssnar EU på oss.
– Det är bra. Bara genom att vi går samman,
från alla kontinenter, från nord till syd, från väst till öst, kan vi
lyckas. Visst, vi har olika utmaningar, men allt handlar i slutänden om
samma sak. Kulturen är nyckeln för en hållbar utveckling. Vi som arbetar
med kultur är inte en del av problemet, utan en del av lösningen.
De flesta känner till dig som
elektronmusiker och för dina spektakulära shower, men du gör också musik
för film och är framgångsrik textförfattare. Arbetar du vidare som
musikskapare även när du tillträtt som ordförande i CISAC?
– Ja, jag har två nya skivor på gång och
anser att det är viktigt att vara aktiv som kulturskapare, att man har
direktkontakt med de frågor som berör oss, för att vara framgångsrik när
man leder arbetet i en organisation som CISAC. Det är att ta ansvar för
sin uppgift.
Du var redan tidigt såväl musikalisk
som teknisk pionjär. Vad skulle en ung Jean Michel Jarre ha gjort idag,
om han startade sin karriär 2013?
– Han skulle ha följt sin egen vilja och inte
lyssnat så mycket på andra. Jag försöker hålla lite distans till
internet, det skulle han också ha gjort. Internet är bra när det väl
finns något att uttrycka eller kommunicera. Som konstnär hade han
arbetat med sin konst, sin musik, på egen hand och först därefter mött
internet och publiken.
En del blir slavar under tekniken istället för fritänkare och skapare.
– Precis. Jag har lång erfarenhet av att
arbeta i takt med den tekniska utvecklingen, ända från början av min
karriär. Under åren har jag många gånger mött märkliga uppfattningar om
vad tekniken ska vara till för. ”Du använder ju inte ens riktiga
instrument” sade de på skivbolaget när jag ville släppa min första
skiva, och ”dina låtar är tio minuter långa, de går inte att spela i
radion”. Tekniken ska vara till för människan, inte tvärtom. Jag tror
att vi kan åstadkomma mycket, bara vi hittar rätt inriktning, också med
nya medier.
Text och foto: Kjell Holmstrand
FAKTA/JEAN MICHEL JARRE
• Valdes 6 juni 2013 till ordförande i CISAC – International Confederation of Societies of Authors and Composers.
• Pionjär inom elektronisk musik. Använder sig av klaviatur, theremin, sequencer, och laserharpa.
• Har sålt över 80 miljoner skivor, bland dessa märks Oxygène, Equinoxe och Magnetic Fields.
• Gjorde som första västerländska musikskapare fem konserter i Kina 1981.
• Är känd för sina spektakulära liveshower,
ofta i lika spektakulära miljöer, som pyramiderna i Egypten och
Eiffeltornet i Paris.
• Genomförde under 2010 och 2011 sin första världsturné med 220 konserter i 30 länder.
Source: skap.se
No comments:
Post a Comment